Jag gick och lade mig med den största motivationen som jag någons haft, men när jag vaknade var den som bortblåst. Jag gick upp klockan elva istället för åtta, det blev ingen morgonjogg och hittills idag har jag inte uträttat något vettigt. Jag har kollat på sex avsnitt av sex and the city och ätit lite frukost. Vad som är positivt är att jag dock inte har ätit något onyttigt än... Men det är la bara en tidsfråga.

Anledningen till att allt blev så rörigt idag var, delvis att jag gick och lade mig fyra igår. Sen ringde pappa imorse. Min lägenhet är ju uppsagd så det skulle komma filk och titta idag. Men först måste jag åka upp till jobbet och svara på alla mail och tala om när de kan komma. Problemet är att pappa inte är där så kommer inte in på hans kontor. Så, så fort han ringer måste jag åka dit och ta tag i saken. Men nu ligger det ju till så att jag ska träna hästen klockan fyra. Så jag känner mig stressad även om jag inte har gjort något på hela morgonen...

Vi får se hur det går, det kanske dyker upp spekulanter ikväll och kikar på lägenheten. SÅ jag får pendera tiden väl genom att städa så det ser respektabelt ut.

Kram

Det var alltså på en torsdag som allt skulle ske, inte en måndag som annars alltid får bära upp hela ansvaret. Hur många gånger har jag inte sagt till mig sjäv, på måndag. Men inte den här gången. Det ligger en förbannelse över nyårslöften, måndags-tänkande och tidningsdieter. Men jag har aldrig hört någon som har börjat med ett nytt liv på en torsdag och misslyckats.

Det väntar dock att se om jag blir den första. Klockan är tre på natten och i princip är det fortfarande onsdag. Jag har svurit till mig själv att gå upp klockan åtta och ta en joggingtur och sen äta en riktig frukost. Jag väntar med spänning, haha. Men nu väntar sängen. Det här är den sista uppesittarkvällen från min sida. För när allt kommer omkring så är ju sömn viktigt det också...

NattiNatti

Jag räknar med att leva bara en gång. Så om jag därför kan vara lite vänlig mot någon eller uträtta något gott för någon medmänniska, låt mig då göra det nu och inte skjuta upp eller försumma något, eftersom jag aldrig skall återvända till livet igen... // William Penn